Resande

En gång tågluffade jag till Wien. Det var en ganska lång resa från Köpenhamn. Jag skulle bara vara där en kort stund, några dagar när jag väl kom fram. Resan dit och hem tog lika mycket tid i anspråk som själva vistelsen. Men det var helt 100% värt detta. Jag åkte nattåg från Köpenhamn till Berlin, från Berlin genom resten av Tyskland och sedan till Tjeckien. Där stannade tåget still i någon relativt obebodd tågknut och jag var tvungen att växla pengar för att få i mig minsta frukt. Sedan vidare efter ett par timmar bort mot Prag. Några mil efter Prag upptäckte jag att det nya tåget hade serveringsvagn. Jag tog en filterkaffe, en káva som det heter på tjeckiska och ritade följande bild.
Där och då pågick livet. Där och då var NU. Till de två viktigaste personerna i mitt liv (som fortfarande är det), fick var sitt sms där jag delade med mig av min livsupplevelse.
Nått om att... Det är detta som är livet, att sitta sliten i en lika sliten restaurangvagn och dricka kaffe och vara på väg någonstans. Någonstans där man aldrig varit.

Och så är det fortfarande. Så vill jag ha det, bildligt och bokstavligt.