En stilig mans arm, en stilig mansarm.
+ Klassikern i P1 påminnde mig om något jag inte förstå hur jag har kunnat glömma.
My So-Called Life. Så jag var tvungen att se alla avsnitt igen. I rad, och jag kan inte sluta, det är fööör bra.
Jag mins hur otroligt pinsamt jag tyckte att det var när jag var när det gick på tv 1994. Jag klarade knappt av att titta, jag gömde mig bakom en sidenkudde i skinnsoffan men var tvungen att titta. Precis som nu, jag kan inte sluta.
No comments:
Post a Comment