Hmm...

Status

Jag sitter och jobbar. Jag tog ett kort, ser inte lika stökigt ut som det känns.
Te direktsmuglat av en ateljégranne, turkiskt te. Ser ut precis som syntetiskt brustablettsvatten, är gott.
Fontsnack, svordomar, svenska skrivregler, attgöra listor och sladdar.

Magi

För flera år sedan fick jag en nästan död krukväxt av en kompis som skulle flytta. Det var ingen stor grej, hon fick inte plats med den och den hade ett ringa värde som vissen växt. Men eftersom jag inte räds projekt eller krukväxter så tog jag mig an den. Nu två år senare har orkidén börjat blomma och har gjort sen december. På allvar har en knöl i en plastkopp givit tre blommor var av en fortfarande blommar som om det vore samma dag den blommat upp. Femte december going on maj.

Det har varit påsk. Jag har varit i Blekinge, gått på ett dubbelt 30årskalas, beskurit ett äppelträd, bakat rulltårta till bakelsen stekta ägget, spelat Canasta, lyssnat på Wagner på LP, sett stjärnbilder (typiskt ovanligt), målat ägg, legat på en filt i gräset, korrläst ett manus, druckit folköl mitt på dagen och lagt pussel på tid (2,45 min). Har varit en fin helg.

lekstugan med allvar

Såhär har jag det på mitt jobb. Det är till recensenterna.

Tidningen Helsingborgs dagblads Malin Krutmeijer har recenserat Lokal dimma tex.
Saxat ur texten:

"I boken "Lokal dimma" läcker världen drama och mystik, och Eva Björkstrand gestaltar det i ett slags fri fabelform med distinkta teckningar i svart och vitt."

"Det är roligt, men inte ofarligt. Alla de där djuren kommer från någon annanstans, de representerar drifter och alternativ som skär sig mot den allmänna verklighetsuppfattningen. Det är kanske ingen slump att de uppenbarar sig vid tillfällen som nattlig skidåkning, när författar-alter egot skubbar från Konsthögskolan eller i berättelser som nog är hämtade från drömmar."

Läs hela texten här.
Köp boken i din lokala bokhandel eller här.

Min artikelserie

Min artikelserie fortsätter i tidningen Bild och bubbla. Artikelserien där jag intervjuar svenska serieskapare om sitt arbetsätt och sina favoritmaterial på deras arbetsplatser, skrivbordsrealism.
Denna gång hos Hanna Petersson i Göteborg.
Köp Bild & Bubbla i en kiosk eller ta del av nåt fräsigt prenumerationserbjudande.
Läs Sveriges äldsta och enda serietidning OM serier som har blivit nominerad till årets kulturtidskrift.

Kik

En liten liten bit ur en serie jag gjort förra veckan.

Hemma, klänningen är från Göteborgsoperans kostymförråd och rosen sedan länge vissnad.

Vilken Stig?

snörpt

Idag tröskar jag igenom textningen på de sista tårdrypande sidorna i Kiki från Montparnasse. 
Kommer ut i under senvåren och är den tjockaste och mest omfångsrika bok jag någonsin gjort.
Bilden ovan är vad jag målade när jag värmde upp för en jätte jätteakvarell som skulle bli en utställningsmask till I Seriernas Värld, för två år sedan.

Lantisen

Jag skulle nyligen hålla ett anförande om mig själv och min tecknarkarriär.
Då pratade jag som vanligt om hur jag börjat teckna och vad som varit milstolpar för mig i mitt avancemang som tecknare. Och en milstolpe är denna Lantis.
Lantis var en liten bokserie om den svenska landsbyggden där tecknare fick 22 sidor på sig att berätta något om sin syn på densamma.
Mitt bidrag till den numera insomnade häftes-serien, Rubiner & Glasull kom ut 2007.
(Obs fyra år sedan red. anm.) Så jag tycker mig se en teknisk utveckling sedan dess.
Historien handlar om Andrea och Christie, tvillningsystrar med en flärdfull mamma och en jordbrukar pappa.
Ena benet i den gotländska myllan och det andra nedstucken i en blank klacksko.
Jag borde hänga mer med systrarna, för ja det hela är taget ur den bästa verkligheten.
Och så borde jag göra mer serier med denna duo i focus.



+ En länk till en supersingel/EP = Salt

idel skojigheter

+ Länk till glada tröjor.
Nåt den här teckningen verkligen saknar. Jag kan döpa den till "avsaknaden av glad tröja".

Vid tillfälle har jag tecknat mig tänkandes på otukt, varför jag också ritat in en missnöjd August Strindberg vet jag inte. Helt oväntat känns det dock ändå inte, så här i efterhand.

+ I helgen såg jag filmen Hilary and Jackie, det har ingenting med presidentfruar att göra.
Det handlar om den begåvade cellisten Jacqueline du Pré och hennes liv med sin syster under 60 talet i England. Magstarkt om ni frågar mig. Hårt och bra, baserat på syserns bok A Genius in the Family. 
Skillnaden på manliga genier och kvinnliga diton är intressant.
Finns det mer på detta ämne att fördjupa sig i?

Jag höll på att gå i däck

Jag höll på att gå i däck, tydligen. Avtecknat från tapeten i badrummet i sommarstugan ser det ut som, men där finns inget däck att gå ut över. Frågorna hopar sig.

Rutan

Vanliga harlekinrutor, nu i grafitgrått.